Recent Posts

onsdag 20 mars 2013

Öhh... God Jul?

Nä, nu har jag nästan slagit rekord i försenad julklapp. En vante fick min syster i julklapp, men den andra har hon fått vänta på ända till förra veckan. Två grejer som ändå är bra: 1- Det är fortfarande kallt och snöigt ute. 2- Det har inte hunnit bli påsk.


Jag har velat sticka de här vantarna sedan jag såg dem i Vogue Knitting höstnumret 2008 (ravelrylänk). Jag anade dock att det skulle vara ett tidskrävande projekt så jag avvaktade. Men så tyckte jag att det skulle bli en fin julklapp till systeryster så jag satte igång vid lucia, lite sent kan jag konstatera så här i efterhand. Att jag sedan fick en stickad filt av henne i julklapp fick ju dessa att krympa en aning:)


Jag är inte helt nöjd med hur de blev, lite slätare på framsidan hade ju varit fint. Den randiga insidan blev hur jämn som helst. Jag stickar typ med fair-isleteknik, med en tråd på varje finger, jag tycker insidan blir tätare då än med vanlig tvåfärgsstickning. Eller så har jag inte en aning... Tjocka, täta och varma tror jag de blev trots att de är stickade på 2,5:or.


 Jag skulle gärna ha ett par själv, men det lär knappast inträffa att jag gör dem en gång till. Ska jag sticka mönstrade vantar måste jag nog ha ett annat mönster för variationen.

måndag 18 mars 2013

Tupp i kras

Keramikalster som går sönder innan de ens är helt färdiga är ju bland det tråkigaste. Man får ju aldrig se hur de hade kunnat bli. Jag jobbade på min tuppäggkopp nästan en hel kväll, jag hade en tydlig inre bild av hur den skulle se ut och fick till den så. Skröjbränning gick bra, glasering i olika färger också. Så kommer jag veckan därpå, och då är den tappad i golvet! Så himla ledsamt, det är annat om man har testat göra något som inte håller ihop i bränning, men tappad känns så... onödigt. Ja ja, jag har limmat ihop den och målar och lackar den hemma istället, den lär ju funka att sätta ett ägg i. Fast utan den tjusiga glasyrfinishen då.

Nog ser den lite ledsen ut över sprickorna

Det hade varit så mycket bättre om den här tråkiga grejen tappats istället, den gjorde jag samma kväll som äggkoppen. På en kvart tryckte jag ut leran i en bakform, gjorde stjärna i form satte ihop - klar! Bara för att ha något att göra sista stunden. Hade ju föredragit att den tappats istället...


Detta är dock inget som tyngt mitt sinne särskilt länge, det är inte heller det första jag gjort som gått sönder. Jag har åtminstone två skulpturer, varav en bland det bättre jag gjort, på mitt eget samvete, helt enkelt krossade i affekt. Så kan det ju också gå:)

torsdag 14 mars 2013

Trött råtta

En teckning igen. Eller målning? Det är ju lite akvarell på den här också. Egentligen är det mitt substitut för målarbok, som jag fullkomligt älskade när jag var liten. Enda skillnaden är att jag själv ritar bilden innan jag får färglägga den.


Jag är väldigt förtjust i att rita djur inser jag när jag bläddrar i mina block... Det blev en trött råtta den här gången. Lite blek om nosen visst.

Jag känner att jag kommit igång lite med bloggen igen nu (nä det kan man kanske inte säga efter tio dagar, men jag gör det ändå), och det känns kul. Jag får en liten extra skjuts att ta tag i nåt av allt det där som jag faktiskt VILL göra istället för att slösa bort en kväll på att slöglo på nåt fyrkantigt, så att jag kan fota och göra ett nytt inlägg. Vare sig någon läser eller ej, så är det kul att uppdatera.

Men nu tar jag allt helg!

onsdag 13 mars 2013

Fem år senare...

För lite drygt fem år sedan fick jag en materialsats till en kofta i julklapp, jag hade verkligen önskat mig den. Det tog ett tag innan jag kom igång med stickningen, men lite drygt ett år senare, i början av 2009 var den färdigstickad. Och då var jag på smällen. Med andra ord inte så himla sugen på att sy ihop en kofta med massor av sömmar, som med all säkerhet inte skulle passa. Sen var jag ju lite modell större än innan även när jag fött, och amningstuttar och allt det där. Så bitarna blev liggande. Funderade lite på att sy ihop den ibland, men så blev jag gravid igen - alltså ingen mening.

I början av den här vintern kände jag mig äntligen i form för att sy ihop koftan - sisådär fem år efter att jag fått garnet och fyra år sedan den blev färdigstickad. Ryschkrussidullerna har faktiskt varit fastsydda i ett tag, så det var inte så avskräckande. Det var nog bra att det tog så pass länge för nu sitter den hur bra som helst och det skulle den inte gjort tidigare.


Jag är så nöjd med den, jag har varit ruggigt noggrann, och garnet är så mjukt. RYC cashcotton dk, som jag tror tagits ur Rowans sortiment. Why? Som att klappa en kattunge. Mönstret är av Kim Hargreaves, jag älskar de flesta av hennes grejer. Här är en ravelrylänk till det.


Så den var väl värd att väntas på, nu ska den få bo i min garderob minst lika länge.

söndag 10 mars 2013

Inget påskägg

Keramiken är i full gång igen, och jag har så många idéer som jag vill testa så timmarna räcker inte till. Jag är inte särskilt snabb av mig, så under en kväll (tre timmar minus fika och städning) hinner jag oftast bara göra en liten grej. Knappt.


Jag har velat haft en ljuslykta med hål i ett tag, det fick bli i form av ett drakägg. Jag hade ett påskägg i papp som mall, men det var rätt klurigt att få till det, och sen få in den lilla draken genom hålet. Resultatet blev typ som jag tänkt mig, men liiite skevt. Nästan nöjd. Det lyser himla fint genom hålen när man eldar i mörkret i allafall. Värmeljuset har det aningens trångt där inne bredvid draken.


Får se om jag hittar på något annat äggigt att göra på tisdag som blir ett påskpynt. Ett missöde med en äggkopp har dock avskräckt mig en aning från allt sånt just nu.

tisdag 5 mars 2013

Lurvkatten

Tråkigt kan ju alltid livas upp med att klä ut sig. En stor favorit hos den äldsta (och rätt många andra barn) är att leka katt. Då behöver man ju kattöron och en ordentlig svans. Helst i lurvig, mjuk gråskimrande päls. Jag är överförtjust i att pyssla saker till mina barn men ägnar löjligt lite tid till just det. (Skärpning!)


Kattöronen är sydda över kartong och sen limmade på diadem, svansen bara dubbelvikt och ihopsydd över ett gummiband. Inte helt snyggt och perfekt men snabbt och funktionellt. Man skulle kunna säga att krutet här lades på inköp av dyr fuskpäls.


Föst var katten rädd för den farliga draken, sen blev de vänner och dansade tillsammans. Hurra! Draken är köpedräkt och himla tjusig. Kattprylarna är ... i allafall prisvärda.


De två redan befintliga katterna här hemma undrade vad sjutton det var frågan om. Är det päls som gäller nu eller?

måndag 4 mars 2013

Och så tillbaka till bloggen

För sjutton, nu är det dags att dra igång det här igen. En konsekvens av att inte blogga är ju att det inte blir särskilt mycket pysslande heller. Bloggar jag kan jag ju tänka "nu-måste-nåt-bli-klart-så-jag-kan-fota-blogga", nu har det mest varit "äh".  Det har ju hänt saker också. Sånt där som gör att man behöver pausa från mycket och bara vara, tänka och känna. Men nu behöver jag faktiskt pyssla och skapa igen. Så i måra blir det lite pyssel här.

söndag 20 januari 2013

Det var väl på tiden

Det var evigheter sedan jag gjorde färdigt en stickning som är större än en strumpa, så idag känner jag mig himla duktig. Jag har nog en inre spärr som hindrar mig från att färdigställa just stickade saker. Den här tröjan hade ju minimalt med montering, ändå har den legat färdigstickad i veckor utan att något hänt. Jag satte mig en kvart med den nu ikväll, och vips så var den färdig! Imorgon ska jag nog ta tag i ett riktigt skämsprojekt som legat färdigstickat i 4 år. Hur är det ens möjligt? Från och med nu ska jag (nästan) aldrig påbörja något nytt förrän jag avslutat helt och hållet. Är det någon stickare som känner igen sig i monteringsmotviljan? Jag vet att min mamma gör det, hon monterar nog bara hälften av det hon stickar. Ahaa... Det är genetiskt förstås.

Här är i alla fall fix och färdig tröja till brorsonen, som väntat i nästan tre år på att få något stickat av moster. Mönstret är det här, och jag funderar faktiskt på att sticka en till. Så kul var det.


måndag 14 januari 2013

Käraste bokstaven

Min fina syster fick ett halsband med ett silver-L i julklapp, eftersom det är första bokstaven i hennes sons namn. L:et pryddes med ett hjärta, istället för en stjärna. Eftersom halsbandet blev klart på julaftons morgon hann jag inte fota det då, men idag passade jag på när hon hälsade på.


Till mig själv ska jag göra ett med båda mina barns begynnelsebokstav i samma hänge, för jag är inte så förtjust i att ha två hängen på samma kedja. Nu ska jag sticka vidare på julklappsvante nummer två till syrran, för den är inte ens nära färdig ännu. (Skäms skäms skäms. Men ingen är särskilt förvånad:)

torsdag 10 januari 2013

Lite trökigt kanske...

Men det får bli en bild till. Det blir inte så mycket annat gjort för tillfället. Massor av idéer, vill göra mer och mer, men det tycks bara bli mindre och mindre. Orken finns som inte. Feber, hosta och sömnlösa nätter gör väl sitt till. Men ändå. Sitter rätt mycket och undrar vad jag håller på med och varför. Skulle så gärna vilja låta livet ta en annan inriktning, men det känns kanske inte helt realistisk. Och just idag är jag visst realist. Hoppas jag vaknar som mitt vanliga drömmarjag imorgon.

Men tills vidare; En liten skata med stora funderingar. Som jag.


onsdag 2 januari 2013

Nytt år och massor av planer!

Lite extra ledighet gör ju gärna att idéerna börjar poppa upp, och hemma hos mig är det som värsta popcornkastrullen just nu. Nattsömnen under 2013 lär fortsätta att ligga lite i underkant:).

Jag jobbar än så länge på att sticka klart julklappsvantarna till systeryster, tappade farten lite efter julafton. Har gjort lite annat också, har sån ritlust nu. En gammal bild blev färglagd och klar. Ekorre på vift, eller kanske helt vilse, blev nästa projekt.



Gott nytt pysselår till er alla!