Keramikalster som går sönder innan de ens är helt färdiga är ju bland det tråkigaste. Man får ju aldrig se hur de hade kunnat bli. Jag jobbade på min tuppäggkopp nästan en hel kväll, jag hade en tydlig inre bild av hur den skulle se ut och fick till den så. Skröjbränning gick bra, glasering i olika färger också. Så kommer jag veckan därpå, och då är den tappad i golvet! Så himla ledsamt, det är annat om man har testat göra något som inte håller ihop i bränning, men tappad känns så... onödigt. Ja ja, jag har limmat ihop den och målar och lackar den hemma istället, den lär ju funka att sätta ett ägg i. Fast utan den tjusiga glasyrfinishen då.
 |
| Nog ser den lite ledsen ut över sprickorna |
Det hade varit så mycket bättre om den här tråkiga grejen tappats istället, den gjorde jag samma kväll som äggkoppen. På en kvart tryckte jag ut leran i en bakform, gjorde stjärna i form satte ihop - klar! Bara för att ha något att göra sista stunden. Hade ju föredragit att den tappats istället...
Detta är dock inget som tyngt mitt sinne särskilt länge, det är inte heller det första jag gjort som gått sönder. Jag har åtminstone två skulpturer, varav en bland det bättre jag gjort, på mitt eget samvete, helt enkelt krossade i affekt. Så kan det ju också gå:)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar