Det var väl på tiden

Det var evigheter sedan jag gjorde färdigt en stickning som är större än en strumpa, så idag känner jag mig himla duktig. Jag har nog en inre spärr som hindrar mig från att färdigställa just stickade saker. Den här tröjan hade ju minimalt med montering, ändå har den legat färdigstickad i veckor utan att något hänt. Jag satte mig en kvart med den nu ikväll, och vips så var den färdig! Imorgon ska jag nog ta tag i ett riktigt skämsprojekt som legat färdigstickat i 4 år. Hur är det ens möjligt? Från och med nu ska jag (nästan) aldrig påbörja något nytt förrän jag avslutat helt och hållet. Är det någon stickare som känner igen sig i monteringsmotviljan? Jag vet att min mamma gör det, hon monterar nog bara hälften av det hon stickar. Ahaa... Det är genetiskt förstås.

Här är i alla fall fix och färdig tröja till brorsonen, som väntat i nästan tre år på att få något stickat av moster. Mönstret är det här, och jag funderar faktiskt på att sticka en till. Så kul var det.