Det var väl på tiden

Det var evigheter sedan jag gjorde färdigt en stickning som är större än en strumpa, så idag känner jag mig himla duktig. Jag har nog en inre spärr som hindrar mig från att färdigställa just stickade saker. Den här tröjan hade ju minimalt med montering, ändå har den legat färdigstickad i veckor utan att något hänt. Jag satte mig en kvart med den nu ikväll, och vips så var den färdig! Imorgon ska jag nog ta tag i ett riktigt skämsprojekt som legat färdigstickat i 4 år. Hur är det ens möjligt? Från och med nu ska jag (nästan) aldrig påbörja något nytt förrän jag avslutat helt och hållet. Är det någon stickare som känner igen sig i monteringsmotviljan? Jag vet att min mamma gör det, hon monterar nog bara hälften av det hon stickar. Ahaa... Det är genetiskt förstås.

Här är i alla fall fix och färdig tröja till brorsonen, som väntat i nästan tre år på att få något stickat av moster. Mönstret är det här, och jag funderar faktiskt på att sticka en till. Så kul var det.

Käraste bokstaven

Min fina syster fick ett halsband med ett silver-L i julklapp, eftersom det är första bokstaven i hennes sons namn. L:et pryddes med ett hjärta, istället för en stjärna. Eftersom halsbandet blev klart på julaftons morgon hann jag inte fota det då, men idag passade jag på när hon hälsade på.

Till mig själv ska jag göra ett med båda mina barns begynnelsebokstav i samma hänge, för jag är inte så förtjust i att ha två hängen på samma kedja. Nu ska jag sticka vidare på julklappsvante nummer två till syrran, för den är inte ens nära färdig ännu. (Skäms skäms skäms. Men ingen är särskilt förvånad:)

Lite trökigt kanske...

Men det får bli en bild till. Det blir inte så mycket annat gjort för tillfället. Massor av idéer, vill göra mer och mer, men det tycks bara bli mindre och mindre. Orken finns som inte. Feber, hosta och sömnlösa nätter gör väl sitt till. Men ändå. Sitter rätt mycket och undrar vad jag håller på med och varför. Skulle så gärna vilja låta livet ta en annan inriktning, men det känns kanske inte helt realistisk. Och just idag är jag visst realist. Hoppas jag vaknar som mitt vanliga drömmarjag imorgon.

Men tills vidare; En liten skata med stora funderingar. Som jag.

Nytt år och massor av planer!

Lite extra ledighet gör ju gärna att idéerna börjar poppa upp, och hemma hos mig är det som värsta popcornkastrullen just nu. Nattsömnen under 2013 lär fortsätta att ligga lite i underkant:).

Jag jobbar än så länge på att sticka klart julklappsvantarna till systeryster, tappade farten lite efter julafton. Har gjort lite annat också, har sån ritlust nu. En gammal bild blev färglagd och klar. Ekorre på vift, eller kanske helt vilse, blev nästa projekt.

 

 

Gott nytt pysselår till er alla!

Snö och silver

Juldagarna har förflutit både glatt och stilla. Två julaftnar fick vi till, inte dumt för en som älskar julen. Intalar jag mig iallafall. Egentligen är jag ju jultraditionalist som tycker att julafton är den 24:e och inte någon annan dag, men jag viker mig för yttre omständigheter. The more the merrier liksom.

Idag regnar det men under julen låg snön tjock och vit över fur och gran. Och runt tomten.

Fem hemgjorda juklappar blev det till sist, några idéer får sparas till nåt annat tillfälle. Pulsvärmarna till 89-åriga mormor blev inte fotade, men det gör inget för det viktigaste med dem var att de var varma. Systers vantar är ju inte riktigt klara, hon fick en på julafton, fast den hade ingen tumme. Nu har den det. Men de är inte riktigt fotoklara ännu:). Tre silverhalsband blev det, här är mammas och svärmors Monicas.

Ett M med en stjärna. För att hon heter Monica då. En liten zirkon i stjärnan.
Mammas blev ett hjärta, det var lite svårt att komma på vad det skulle stå, egentligen ville jag skriva "Världens bästa mamma" men det var ju för långt. Det blev "bäst" rätt och slätt. En liten glittersten på det också.

Syster fick också en bokstav, ska be att få låna det och fota någon dag, för den är inte helt lik M:et.
Nu närmar sig nyåret. Undrar om jag ska hitta på några kravfyllda pyssellöften i år då?

Julgran extra allt!

Idag blev det tjuvstart med flera dagar, egentligen vill jag klä granen kvällen före julafton. Men... När man inte är hemma så mycket under juldagarna och när julgran är det bästa man vet kan man kanske tumma lite på principerna. Här är den i alla fall!

Årets gran är nog en av de finaste jag någonsin lyckats hitta, nästan så att det var lite synd att klä den. Men bara nästan.

Grön och grann i stugan! Sen var det dags för de lätt bisarra mängderna pynt, gammalt och nytt, i huvudsak glittrigt. På sätt blir resultatet som ett av Tingelings glittermoln, me like! Jag har en förmåga att köpa några nya grejer varje år, men tar aldrig bort något. Det börjar bli svårt att hitta granar som orkar bära upp allt, men i år har jag lyckats. Nu sitter vi bara och tittar, och tindrar med ögonen. Jag blir verkligen lycklig av min gran. Behöver egentligen inte något annat till jul. Jo. Lite godis också. Och lite sill för att väga upp allt det sockersöta.

Det andra pyntet kommer också fram förstås, här är lite enkla fåglar i ståltråd och finpapper.

Nu närmar det sig minsann... Bara att öka julklappstillverkningstakten:)

Sista keramiken

Nu är de sista sakerna hämtade, nu dröjer det ända till slutet av januari innan det blir mer igen. Längtar redan.

Fatet på fötter är nog det som jag blev mest nöjd med. Innan kursen började var en idé att jag skulle försöka göra ett fat på fot, och det här får väl vara det. Ett tepåseavställningsfat ska det vara.

Min gröna vas pillade jag på rätt länge, och den blev väl ungefär som jag tänkt mig. Skulle kanske gjort den vit istället? Den kommer nog någon att hitta i ett paket på julafton...

Nu är det fullt ös på resten av julklappstillverkningen. Som vanligt får jag mängder av lysande ideér kring lucia, så nu blir det minimalt med nattsömn fram till dopparedan. :)