Småpyssel vs storpyssel

Jag är ingen småpysslare. Jag är urdålig på att komma på små finurligt pyssliga eller slöjdiga saker att göra, som t ex Jojo är så bra på. Nästan allt jag kommer på att jag vill göra tar minst femtio timmar att göra, och föregås inte sällan av en affärsplan, ibland är jag nog mer entreprenör än pysslare - det är nog nåt genetiskt, är uppvuxen i mycket entreprenörisk miljö. (Inget riktigt ord va?) (Också arv-miljöfrågan dessutom:)

Det skulle bara vara så skönt att komma på nåt, sätta igång - också vara klar innan kvällen är slut. Lär inte hända. Jag gör ju en del smycken, och det går ju rätt fort, annars är det mest bautaprojekt. Som sällan eller aldrig blir klara.

För att komma i mål med ett av dem så ger jag mig en spark i baken genom att lägga upp det här, då må jag ju få till ett färdigt resultat att visa upp så småningom. Jag är nämligen lite förtjust att sy lapptäcken, helst stora. Jag håller på med tre, har aldrig i mitt liv färdigställt något, men nu ska barnas bli klart. Började på detta innan dotter nr ett föddes, så det är ju hög tid att det blir klart.

 

Det är ju inte mycket kvar, bitarna sitter ihop, täcke, baksida och vadd är ihoptråcklat - bara kviltningen kvar.  Jag har gett det ett försök och jag HATAR att handkvilta, herregud vilket tidskrävande arbete, och den tiden lägger jag mycket hellre på att sticka. Så nu är det dags för lite maskinkviltning, jag har inga som helst krav på hundra procent handgjort, hellre färdigt. Har dock aldrig gjort det på maskin, så jag gruvar mig lite. Men men. I höst ska detta bli klart.

Älskar tygerna i täcket, beställt på nätet från Amerikat, djurtygerna och jordgubbstyget är designat av den gamle project runway-vinnaren Jay Mccarroll, bara det!