Pippi på kaniner

Det kan man börja misstänka att jag har, åtminstone om man kollar här, här, här och här.

Nu har det blivit en till, men en hårdare typ.

Funderar lite på vad det ska bli av denna, kanske en ring det med. Den är gjord av super sculpey, börjar bli mer och mer förtjust i den leran. Lite för seg i jämförelse med riktig lera, men utan brännugn har man ju inte riktigt det alternativet.

Det börjar klia mer och mer i skulpturfingrarna, det var ju fjorton år sedan (HERREGUD vad GAMMAL jag har blivit!!) jag gick skulpturutbildning, och sen dess har det inte blivit så mycket. Det tar ju lite plats liksom, och är rätt kladdigt och dammigt.

Måste ta tag i det där nån gång, skaffa en lokaaal - till allt jag vill göra innan livet rinner mig mellan fingrarna. Så känner jag mig idag. Och det är ett lyft jämfört med de senaste dagarna minsann!