Kaffe och lappar

Jag har en lång och ganska djup förälskelse i lapptäcken. Jag blir lycklig av lapptäcken. Allra lyckligast blir jag av Kaffe Fassetts lapptäcken. Det var som där det började. Jag har ju gillat grejen jämt, det är ju ett textilt handarbete, men för flera år sedan skaffade mamma Kaffes första lapptäcksbok när den kom på svenska. Det var så mycket färgglädje att jag föll pladask och började samla tyger. Sedan dess har det blivit några böcker, och mängder av tyger. (Tänker verkligen inte räkna efter hur mycket jag spenderat på detta intresse:) Det har dock inte blivit så många lapptäcken, närmare bestämt inte ett enda. Tre påbörjade men inte ett enda avslutat. När första barnet kom så avstannade det totalt. Nej nej, inte tyginköpen förstås.

Mitt lapptäcke av lapptäckstyger

För ett par månader sedan plockade jag fram barntäcket, men ännu har inget hänt där. I helgen var jag hemma hos mamma och pappa och begav mig ner i källaren till mitt och mammas pysselrum. (Jo, det är mitt också tills jag har ett eget. Eller för alltid för att det är det mysigaste pysselrummet ever.) Där hittade jag mitt stora midvinter-rymd-täcke, och drabbades av inspiration, läste alla mina lapptäcksböcker, och sydde ihop några lappar. Att barnen tyckte det var mysigt att leka under vävstolen medan jag sydde ger ju hopp om framtiden.

Jag vet att det mest klimatsmarta är att återbruka tyger, jag vet att lapptäcken kanske inte är så himla smakfulla, jag vet att lapptäckstyger som säljs i färdiga små bitar till överpris inte är så himla kreddigt. Framför allt är det väl rätt vrickat att köpa fina dyra tyger, klippa sönder dem och sy ihop dem igen. Om man nu kommer så långt ens. MEN jag bara ÄLSKAR det. Jag blir lycklig av vackra färgstarka lapptäcken. Jag älskar alla tyger som finns, det är ju som värsta målarlådan. Jag blir glad i hela kroppen när jag spanar in Rowans vackra tyger. Eller Michael Millers för den delen. Jag längtar tills när jag har flera stycken lapptäcken, slängda över stolar, som tjocka dukar, picknickfiltar, mysfiltar. Jag längtar tills de blir slitna, tvättade så att färgerna börjar glida ihop, lappade där stoppningen tittar ut. Mitt blå stjärntäcke tänker jag slänga framför julgranen och sedan ska hela familjen ligga där och mysa. Nä, knappast den här julen - men kanske nästa.