Ny header då

När jag nu tagit tag i bloggandet igen med nya krafter (fast det kanske inte märks än riktigt:), så är det väl inte mer än rätt att bloggen får sig en liten uppfräschning.

Igår kväll satt jag och ritade lite, nej inte på min nyligen iordningställda alldeles egna arbetsplats utan nersjunken i ett bekvämt soffhörn eftersom jag visst inte hade någon bra lampa vid arbetsbordet, och då började jag klottra på en bild av hur jag har det när jag pysslar på. Så nu får den representera bloggen istället för den tidigare, jag är ju snäppet mer hemma på att rita än att försöka fixa till nåt i photoshop...

Kaninhuvet i förra inlägget blir en ring, ska bara fundera klart på om det funkar med superlim eller om jag måste införskaffa en limpistol, tips mottaget tacksamt! Jag har fått mer idéer på liknande smycken, ska snarast sätta igång att fixa med det.

I mitt huvud har jag ett klockprojekt också, men det känns lite mer krävande att dra igång, mer material också, men det måste bara bli av nu för jag har funderat så länge på det.

Nåja, tillsvidare intet mer nytt än headern, återkommer med bild när kaninringen verkligen är en ring.

Pippi på kaniner

Det kan man börja misstänka att jag har, åtminstone om man kollar här, här, här och här.

Nu har det blivit en till, men en hårdare typ.

Funderar lite på vad det ska bli av denna, kanske en ring det med. Den är gjord av super sculpey, börjar bli mer och mer förtjust i den leran. Lite för seg i jämförelse med riktig lera, men utan brännugn har man ju inte riktigt det alternativet.

Det börjar klia mer och mer i skulpturfingrarna, det var ju fjorton år sedan (HERREGUD vad GAMMAL jag har blivit!!) jag gick skulpturutbildning, och sen dess har det inte blivit så mycket. Det tar ju lite plats liksom, och är rätt kladdigt och dammigt.

Måste ta tag i det där nån gång, skaffa en lokaaal - till allt jag vill göra innan livet rinner mig mellan fingrarna. Så känner jag mig idag. Och det är ett lyft jämfört med de senaste dagarna minsann!

Mitt lilla bord

Jag fixade en ny arbetsplats till mig för ett par veckor sedan. Det funkar ju rätt dåligt att ha köksbordet som sitt arbetsbord för pyssel och stök, när man minst tre gånger om dagen måste plocka bort allting för att alla ska rymmas när vi äter. Så jag flyttade mina grejer till ett litet sidobord och fick lite extra plats för prylar i fönstret bakom.

Det blev riktigt snyggt tycker jag, men frågan är hur funktionellt det är. Än så länge har jag inte prövat att göra något där, men jag hoppas att det beror på att det är sommar och massa annat på gång.

Säkert är iallafall att stolen är usel. Stolen är nämligen en ikeapall. Synnerligen o-bekväm i detta fall. Jag vill gärna ha en ordentlig arbetsstol men det finns ingen fulare möbel enligt mig, så jag avvaktar tills jag hittat en som duger i snygghet. Arbetsplatsen är ju faktiskt numera i vardagsrummet. Precis som tidigare eftersom köksbordet också står i vardagsrummet, det finns liksom inga gränser i öppna planlösningar på få kvadrat.

Kanske ska sätta mig med ett block och en penna idag för att testköra lite.

Kors i taket!

Nä, nu är det dags. Det har varit bloggtorka länge nog nu. Härmed sparkar jag igång bloggen igen. Graviditeten är avklarad, barnet är fött, spädbarnstiden är förbi - här finns massa lust att skapa och en gnutta tid att uträtta något på. Gissningsvis håller det i sig fram till årsskiftet, sen är föräldraledigheten troligen slut. Men tills dess kör jag hårt!

Hej så länge! 

Huvudsakligen

Det görs överhuvudtaget inte mycket annat än huvuden här just nu. Det är ju så spännande att göra dem, se vem det egentligen är som kommer fram ur ullen. Ögonen är det sista jag gör, och när de är på plats kommer personligheten fram. Sedan är det ju så lockande att se vem som kommer därnäst, också blir det ett huvud till, och så ett huvud till...

En lite trött och ganska fnittrig nalle har det blivit, en klok och snäll liten kisse och en grön kanin. Jag tror bestämt att det är en kanin med humor.. Också två små huvuden till ringar.

Men det blir ju inga riktiga små vänner av dessa tre förrän jag samlar ihop mig, och en massa ull, och ger dem kropp, ben och armar. Kanske ett par svansar också. Självklart ska de få stora varma hjärtan också som kan klappa för - ja, vem det nu blir!



Det var som katten!

Det började som ett försiktigt jamande, men ganska snabbt blev jag varse om att det var en vild och ganska galen katt som letat sig hem till oss. Bara färgen på pälsen räcker ju för att man ska börja tänka på olagliga substanser, och sen de busiga gröna ögonen på det! Men vi föll pladask här hemma, kanske för att lilla kissen själv har ett stort varmt hjärta... Inte helt enligt planerna så kommer den att få bo kvar här, visst finns det plats för en katt till!

Appropå de katter som redan bor här, de fick ju naturligtvis ställa upp som modeller. Och jag inser ju att ullkatten inte ser ut som riktigt alla katter, är det månne någon som kan ana vad för sorts kissar som stryker runt soffbenen här hemma? Ganska rastypisk blev den nog allt...

Huvud och alla fyra benen är ledade och går att röra på precis som man vill. Svansen fick dock vara stel och orörlig, men den är ett riktigt bra handtag när man vill leka med den tycker den yngsta personen i hushållet.

Lila katter är givetvis magiska, jag är säker på att den hoppar ner från sin plats på hyllan och smyger runt hos oss när vi inget ser. Och jag vet bestämt att jag såg hur det glimmade till i ögat på den när jag viskade en hemlighet i det stora ulliga örat. Vår egen lilla sagokatt!

Här kommer slutligen en bild på en duktig modell, lilla Baggis, som givitvis också är vår magiska sagokatt!

Pausbild

Den där katten tar minsann tid på sig, så det blir lite sömnigt här på bloggen. Så tillsvidare får denna bild göra ett inlägg, en godnattbild som lilla fröken fick upp brevid sängen härom kvällen.

Det var åratal sedan penslar och färger var igång, så aningen ringrostigt kändes det. Tur att man tar emot allt helt okritiskt när man är 17 månader!

Nåja, dags att picka vidare med nålarna. Och picka, och picka och ...