Det här är Bob.

Bob är en liten kanin som är mycket omtyckt av sin ägare, så mycket att hon ville ha en ullig brosch med hans porträtt. Och så här blev det:

Hon blev nöjd med resultatet och det var ju roligt. Men jag tycker nog ändå att det är snäppet roligare att se när det dyker upp helt okända små krabater ur ullkorgen.

Just nu är det ett förskräckligt jamande bland ulltussarna, en riktig trollkatt tror jag visst det är...

Ej öron...

Inte heller någon svans har han. Den nya lilla typen som dykt upp ur ullkorgen alltså. Men han har långa ben och ett stort hjärta. Han har viskat i mitt öra att han gärna vill bo hemma hos någon som han kan kramas med, och leka förstås! Så då får det bli så.

Egentligen skulle han ha kommit för över en månad sedan och gömt sig i ett paket under granen, men mycket hände på färden från den mystiska skogen... Tänk, de magiska djurens tågnät var visst också drabbat av förseningar!

Det var visst en groda med massa spex och bus i sig!

 Det är inte en grodprins, men väl en groda till en prins!

En nalle till sist

Oj en sådan bloggtorka det varit här, inte ett inlägg sedan november. Så kan det bli när all kreativ energi och ledig tid går åt till julpysslande. Det känns dessutom lite tråkigt att blogga om likadana kappor och ringar om och om igen, då är det bättre att låta det vara. Så inga nyårslöften om ett mer frekvent bloggande här inte!

En god vän till den lila kaninen har dock dykt upp en kort stund, för att sedan försvinna vidare på nya äventyr. Det var en snäll och lite blyg nalle som tittade förbi, mjuk och len med ett stor varmt hjärta. Nallen fick bli en doppresent till släktens yngsta i julhelgen.

Nallen är filtad i en varm lejongul merinoull, men attans så svår den färgen var att fånga i decemberljus. Han är närmare 40 cm lång tror jag, så en hel del pickande med nålarna blev det.

Småstad i storstan

Jag fick en beställning på en Prommiskappa, kunden tyckte mycket om citykapporna men det tyget är slut och går inte att få tag på längre. Så då fick jag fundera på andra liknande tyger och valet föll till slut på Östersund från Frösö handtryck. Alla karttyger är jättevackra tycker jag, men av naturliga skäl ligger just detta mig lite varmare om hjärtat. Den lilla Östersundskappan är nu klar, och har fått flytta ända till New York. Kanske kan en karta över en liten stad med små gator och gränder vara till någon nytta i den stora metropolen, själsligt i allafall.

Det är så roligt och spännande att se hur kappan ser ut i olika tyger, jag tror bestämt att det får bli några fler varianter framöver!

Två små fåglar

Det är ju inte bara filtning som försiggår hos Sn.art by Sofie, det sys ju en del också. Bland annat ett par kappor till ett tvillingpar på två år. Lika men ändå inte. Blomdoft och fågelkvitter hörs i mitt huvud när jag ser på dessa tyger, trots frostklädda grenar och pudersnö ute. Yttertyget är bomull-lin och lite tunnare än de kappor jag tidigare gjort, så dessa funkar som kappklänning också. Fodertyget är nog det vackraste och gladaste jag vet just nu.

Och in hoppar en hare...

Det var ju roligt det här med filtade kaniner, så det blev en till!

Den här damen är vit och lite rödbrun, - och är hon inte misstänkt lik en räv? Inte riktigt en varg i fårakläder, men väl en räv i bunny dress. Så vad kan passa bättre som namn än Mrs. Foxy?

Fler små kaniner med en räv bakom örat lär det bli, jag filtar på för allt vad fingertopparna håller...

Tiden flyger

Jistanes vad tiden sprungit iväg på sistone! Så länge sedan jag skrev något. Men så är det ju för jämnan, tiden räcker inte till allt, och nu har jag haft prio på att jobba, (inte med sån't här pysslande och sying, utan det andra - fröken i trean), sy och skapa så mycket jag bara hinner, också ha tid för min fina lilla familj förstås. Så det har inte funnits någon ork över till att blogga - förrän nu! Jag har ju en del alster på lager nu, så jag får väl försöka lägga in något då och då.

Jag börjar ikväll med att presentera Mr. White. Han är en liten ullig vän som man kan ha med sig på sitt finger och viska hemligheter i hans stora öron, som ingen annan får höra. Mr. White ska ut på en  lång resa, han ska nämligen bli någons kompis i Idaho. Tänk vad han kommer få se!

Min bloggbutik har försvunnit, och iställets länkas man nu till min etsyshop om man klickar på butiken. Det blir nog enklare så...