Kappan förökar sig!

En sådan tur man kan ha, en kappa blev helt plötsligt två - så kan det gå! Och för dem som längtar ligger det en tillklippt kappa och väntar.

Under tiden går mina tankar till huvudet, ett sådant där litet huvud. Nog vore det himla tjusigt med en liten huvudbonad till kappan. Hmm... Återkommer sn.art om den saken.

Vem tittar fram här?

Nu har det flyttat in lite mer tyger hos Sn.art. Vi håller som bäst på att lära känna varandra, och allt tyder på riktigt givande vänskap! Hoppas att de inte blir alltför ledsna när de klipps sönder, men i så fall går det nog över när de får bli till det viktigaste som finns - små, små kläder!

Kappan finns nu till salu på signerat, det kommer inom kort att dyka upp en i storlek 92 också. Storlek 86 är redan såld, men det dyker sn.art upp några andra Prommisar i ett annat tjusigt tyg!

Nätter som inte är nätter...

Eftersom det är nationaldagen idag är jag helledig från sömnad, och har varit ute och njutit av det vackra vädret. (Det var faktiskt ett väldigt vackert väder att se på, soligt och grant) men det krävdes helt klart fingervantar vid längre utevistelse.) Men sommaren är i antågande, det känner jag på mig.

Drömmer mig bort och minns en kväll från ifjol, då det var som allra ljusast. Vi är snart där nu.

Enda tecknet på natt är att fåglarna tystnar en timma.

Inget mörker sänker sig om kvällen.
Dagar som räcker och räcker.
Nätter som inte är nätter.

Dagar som räcker och räcker

Det ritas och klipps och sys, men det finns just nu inget nytt att visa upp. Mest handlar det om större och mindre storlekar nu, det blir inga aha-upplevelser av sådana bilder direkt. En ny fin idé dök upp av en särskild anledning, tog en omväg kring den och landade som en ännu bättre idé - men nu helt utan anledning. Men nog är det nästan alltid så man hittar på. Dessa ljusa nätter som lyser upp tillvaron så här års har en mycket gynsam inverkan på min kreativitet, halva nätterna ligger jag vaken och blir idébesökt. Baksidan av detta att man är så trött på dagarna att man inte hinner realisera allt man vill. Ännu. Det blir, det blir. Sn.art. Idag är det detta som förgyller sömnadsstunden. Det blåser fortfarande ute. Tankarna flyger iväg. Nätterna är så ljusa nu.

Blått är flott...

... men grönt är ännu finare! Det kunde jag konstatera när de nya etiketterna damp ner i postlådan. Svagt ljusgröna som nytorkat hö. Förutom färgen ser de exakt likadana ut som den tidigare leveransen, så någon bild av etiketterna följer inte här. De kommer att dyka upp i nacken på ett och annat plagg framöver, eller i hörnet av en kudde, så kika lite noga på bilderna så får ni se hur de ser ut. Mina namnband har varit mycket hjälpsamma med både måtten på layouten och snabb leverans av lappar i rätt färg! 
Det blåser grå junivindar ute idag, en fin dag att sitta inne och sy.

Farmors spetsar

Till min dotters dop bestämde jag mig för att jag ville sy hennes dopklänning, både min och hennes pappas gamla dopklänningar är stickade historier från sjuttiotalet, och de kändes inte så himla roliga. Jag hittade lite olika tyger som jag ville använda mig av, det är bland annat siden/hampa och linnegasväv i den. Men det viktigaste ingrediensen i klänningen var att få med några av de spetsar som fanns i gömmorna, som min farmor virkat för länge sedan. Tre olika sorters spets fick jag in i klänningen, och på så sätt så kände jag att farmor fick vara med på min flickas dop. Också kunde hon ju titta på ifrån himlen förstås.

Sakta ringlar sig blommorna fram...

Långsamt växer det fram små blommor och stjälkar som ringlar sig kring spelkorten. Känner doften av sommar i luften då jag broderar, och hoppas att kudden ska vara klar innan syrenen slår ut. Tänker att syrener är vackra blommor och börjar plantera in dem i en framtida kudde. Sådan finns det många av, framtida kuddar, tänk så snabbt de går att hitta på. Men att brodera ska gå långsamt, att skynda ett broderi gör det bara plågsamt.
Majkvällen är ljus, så jag låter ringlorna växa vidare ikväll...